Vi var på en tripp till högsby, fram och tillbaka typ.

Mikaela sitter och kollar ut genom fönstret i bilen. Och så säger hon.

Mamma, vad är det för stor grej i himlen? 

Är det månen du menar säger jag och pekar på den.

Hon svarar,  Ja, så heter den nog, och mamma den har ögon, näsa och mun.

Ja, det har månen konstigt nog. Svarar jag.

Efter ett tag säger hon,  Mamma, den glor på mig. Och då glor jag tillbaka.

Haha, jag som tyckte att det lät helt klockrent börjar självklart skratta lite. Och så säger jag, Gör så du gumman

Sista biten hem ser hon inte månen för att det va massa träd i vägen. 500 metar innan vi kommer hem, kan hon se den igen.

Och det första hon säger är:

Mamma där är den igen och den glor på mig.

Hon är ju bara för söt alltså